En dag för njutning

Det blev frukost ute i dag. Så här sitter jag i strålande solsken, lyssnar på fågelkvitter och i bakgrunden går radion. Vinden är helt ljummen. 

Och det är här jag kommer vara hela dagen om vädret tillåter. Njutandes, blundandes, sovandes?

Njutandes av den sista tiden då man kan sitta obehindrat och njuta flera timmar i sträck.

Här och i köket lagandes en paj om solen går i moln. 

Annars får pajen vänta till i kväll för det vill jag inte missa.

Inte för något i världen!

Någon måtta får det va!

I går eftermiddag tittar jag ut och får se det här gänget traska in på vår gräsmatta.

Jag diggar ankor, begriper mig inte på hur dem är funtande vilket gör dem mer intressanta och så gillar jag att ge dem bröd för dem är alltid så tacksamma. Dessutom går de väldigt sött - lite som jag nu för tiden, ha ha.

De stannade en stund och sen traskade de vidare. 

För 10 minuter ser jag dem igen men nu I vår pool. Tack & lov har vi pooltäcke på men det är ingen hit om de börjar betrakta vår pool som sin och kommer hit & badar &.....gör nummer två.

 Sen ser vi hur de tre hanarna ställer in siktet på den enda honan i gänget och ett tu tre så 

hoppar de på henne och ja, jag är hemskt ledsen att behöva meddela detta men det har alltså skett en ankvåldtäkt på vår tomt. 

 Det blir till att förbereda sig på mardrömmar i natt alltså.

Upprörd av detta så inser jag att ankorna måste bort så då blir det för Andreas att ut och jaga bort dem.

Som sagt, jag diggar ankor men de kan hålla sig till den fina dammen som ligger 50 meter bort och 

där kan dem hålla svanen Rune sällskap istället för att våldgästa vår pool.

Sen tar det bannemig inte mer än 5 minuter så dem på väg tillbaka.

Andy fick än en gång jaga bort dem och nu hoppas jag att de fattat galoppen.

Inte välkomna i poolen NÄ!

Hm, jag vill ju fortsätta att digga ankor så jag hoppas de håller sig borta.

Dessutom vill jag inte avsluta livet med att få galna anksjukan eller nåt som visar sig först när ankor badar i pooler och sprider bakterier.

Någon måtta får det va!

Underhållande graviditet

Utmattad av en natts dålig sömn så la jag mig på soffan nu i eftermiddag och slumrade till.

Vaknar av ett ljud jag inte känner igen.Tänk er en sovandes bulldog.

Som snarkar, fnyser, frustar, stönar, snörvlar.

Jag fattar inte vart ljudet kommer i från tills det sakta går upp för mig att det är JAG som låter.

Ha ha ha...gud så roligt det lät.

Ja det är tur att det finns något underhållningsvärde i denna graviditeten bortsett från det 

faktum att jag & svanen Rune går väldigt lika.

Tänkbart typsnitt

Jaha – då är jag i gång & testar nytt typsnitt och detta är ett förslag. Ska bara skriva lite blaj blaj för att se om detta blir snyggt.

Håller på för fullt att förändra bloggens utseende och vill skala av – skala bort, minimera, centrera, snygga till. Men då jag inte är en hejare på detta så tar det lite tid. Så är det & så får det vara men hoppas ha det klart till bebisen kommer så jag känner mig liiiite stressad måste jag erkänna… Har typ dammsugit nätet på olika bloggar för att hämta uppslag, idéer och inspiration och har fastnat för det enkla & avskalade. Får se vart det slutar men det kan alltså vara så att om du är inne här regelbundet så kommer du se förändringarna efter hand.

Nåja, nu ska jag rota vidare i de andra förändringarna jag vill göra J

                                               Tjingeling så länge

2550 gram

Sitter med näsan inborrad i datorn och läser om förlossningar.

Min syster tipsade mig om något som heter dyktekniken.

Har aldrig hört talas om den förr men tycker det låter spännande och något jag absolut ska testa och se om det funkar för mig.

Mitt drömscenario hade varit att slippa ta några mediciner under förlossningen utan vill försöka föda så naturligt som det är möjligt. Jag vill testa att bada, få massage, akupunktur, andas och nu även använda dyktekniken.

Jag är ödmjuk inför uppgiften och kommer på intet sätt försöka spela varken martyr eller hjälte. Oavsett vad som händer så önskar vi oss bara en sak och det är ett friskt barn. Om det sen kommer till världen genom massage & tystnad, ryggbedövning eller att jag sparkat hål i en vägg och skriker som en galning spelar faktiskt ingen som helst roll.

Hm…
Jag har ett lugn inom mig som är lite överraskande även för mig själv. Är van att hålla högt tempo, ha många bollar i luften, mycket energi och nu är det som om hela jag, själsligt & kroppsligt, går på sparlåga. Fullt naturligt såklart men det är något nytt jag upplever och det känns fantastiskt.

Ser verkligen fram emot att få sälla mig till skaran av alla dessa kvinnor som gjort det mest häftiga en kvinna kan göra – att föda ett barn.

Idag fick jag veta att jag själv vägde 2550 gram & var 47 cm lång när jag föddes. Jag misstänker på vikten att jag föddes för tidigt men det lär jag aldrig få veta. Ingen vet & jag kan tyvärr inte fråga mor.

Jag har inget tålamod & är nyfiken som få.
Nyfiken i en strut tittar alltid ut brukar man ju säga & just nu hoppas jag verkligen att bebisen där inne har ärvt båda de egenskaperna för då kommer den nog snart.

Längtar!!!

Dags igen...

Mmm...det är pizzatime igen. Jag äter ytterst sällan pizza vill jag bara berätta & med ytterst sällan menar jag kanske 5 gånger på ett helt år.
Men det är verkligen något alldeles särskilt med hemmabakad pizza. 2 gånger på 2 veckor - det säger allt!
Degen gör jag själv från grunden, tomatsåsen likaså.

Deg på jäsning

Skapar min egna tomatsås med MASSOR av örter

 Jag har klart mindre ost än de man köper på pizzeria & så kan man villkorslöst förhandla med sig själv om vad som ska vara på utan att man behöver känna sig besvärlig eller behöva betala extra. Tycker jag och mannen olika, ja då gör vi bara en halva var.

Kalkonskinka, salami, champinjoner & paprika blir det på kvällens pizza

Paprika på ENA halvan...

Lätt som en plätt, nemas problemas.
I dag är det dock bara jag som äter pizza. Andreas är i väg och hämtar Sushi vilket jag mitt i graviditeten tappade all lust till & sista gången jag åt det så vände sig magen ut och in så jag fick typ ge bort all min sushi till Andreas förtjusning.
Så nu väntar jag bara på att degen ska jäsa färdigt under duken & sen blir det snart party dags för me, myself and the baby!

Passar på att njuta

Ja ryggontet är här för att stanna.
Men - mitt största motto här i livet är ju att livet blir vad du vill att det ska bli så jag ska genast ändra min mentala inställning & kompass till att istället vara tacksam för att jag fram tills nu haft en underbar graviditet och att jag ska hjälpa kroppen istället för att stjälpa den att förbereda sig inför den stundande förlossningen. Det är ju faktiskt därför den gör ont.
Detta ska jag göra genom att tänka positivt, välkomna smärtan och njuta tillsammans med den eftersom den ändå boat in sig i min rygg och verkar trivas ypperligt där.
Så...i dag ska jag och mitt ryggont åka och få mina fötter ompysslade. Guuud så skönt det ska bli!
Jag har redan fixat naglarna, vaxat bikinilinjen, tonat & klippt håret, färgat ögonbrynen & fått helkroppsmassage de senaste 3 veckorna så jag tycker faktiskt jag är ganska bra på att ta hand om mig själv & passar på att njuta av min egen tid...

I eftermiddag ska jag så smått börja pula med min blogg & så håller jag på att leta efter en present till mig själv. En "Jag ska snart bli mamma present"

Sån måste man ju ha, eller hur???

Med förnyelse i sikte...

Nu har jag stoppat i mig värktabletter & hoppas att mitt ryggont ska ge mig sig lite.
Sitter & läser massa trevliga & snygga bloggar, får massor av inspiration & blev helt plötsligt väldigt sugen på att förändra min blogg.
Vet inte till vad eller hur men något ska jag väl kunna hitta på.
Nytt typsnitt, ny bakgrund, ny header kanske..??!?
Ja det får bli mitt "gå hemma i väntans tider" projekt. Ryggont till trots så blev jag helt glad för att jag känner lust till något, hela dagen har annars varit som i en dimma...en uttråkad dimma...

Ska ta tag i detta i morgon för nu måste jag gå och vila & hoppas att tabletterna biter så jag kan åka i väg och sjunga i kväll!

Uttråkad

Måste erkänna - det är tråkigt att gå hemma.
Passa på att njuta säger alla. Ta vara på tiden innan bebisen kommer.

Mmhm, det säger ni ja.

Men jag saknar sysselsättning. Är van att ha något att göra, vara aktiv, hålla i gång & i normala fall hade jag lyckats med det fastän jag gått hemma hela dagarna själv.

Jag hade kunnat ställa mig & stryka alla lakan, rensat garderoben, sorterat frysen, städat, putsat fönster, rensat ogräs, sått blommor, ut och gått, tvättat, städat bilen...you name it. Timmarna hade flugit förbi & innan jag hade vetat ordet av det så hade en dag passerat, nu känns en dag som en evighet.

Situationen är ju lite annorlunda.

Dels så får jag sammandragningar nästan så fort jag gör något av minsta fysiska art t.ex. sätter mig ner, reser mig upp, går i trappan. Därför försöker jag vara still så mycket så möjligt & sysselsätter mig med att läsa, titta på tv, sova eller vara vid datorn men då har jag så ont i ryggen att jag inte kan njuta av det heller.

Skiiiit tråkigt...

Så ja - jag är uttråkad.

Har ni några tips?

Inte i natt heller...

Nope, ingen bebis än.
Det är lika spännande varje kväll jag går & lägger mig eftersom majoriteten av förlossningar startar på nätterna och nu kan den lilla krabaten faktiskt komma när som. Jag är redo...tror jag...
Lyckades dock undkomma drömmar om tygtuttar men har istället sprungit på toaletten stup i ett, som vanligt alltså. Jag har väldigt mycket sammandragningar och tror ibland är bebisen försöker ta sig ut genom naveln. Det både känns och ser så ut.

Att jag går i väntans tider råder det inget tvivel om. Jag gör i princip ingenting om dagarna & går verkligen bara runt och väntar. Känner in kroppens alla signaler men det enda jag känner är när bebisen försöker komma ut genom naveln, sammandragningar, bebisens röresler och ett ständigt, påtagligt & tyvärr ganska jobbigt ryggont. Att stå, gå, ligga eller sitta spelar ingen roll för det gör ont hela tiden för det.
I morgon är det 2 veckor kvar till beräknat förlossningsdatum. Det innebär att jag kan gå omkring så här i en dag till ELLER i 4 veckor till.

Jag hoppas på förr än senare, den lär ju vara färdigbakad nu!

Tygtutte light

Jag kom nästan undan tygtutten på föräldrarutbildningen. Jag såg den på film men det räckte. Det mest absurda var att kvinnan om visade tygtutten tog den i munnen. Hur sjuk får man bli?

Jiooouuuuu!!!

Sen blev det en diskussion om mjölkning för hand och att tekniken är densamma för när man mjölkar en ko och nu är min hjärna verkligen ett vrak. Hur ska jag kunna sova i natt??
Det är som att beställa en mardröm på förhand...eller sömnlöshet i rädsla för mardrömmen.

Huga...

60 minuter senare...

Känslan av att vara nyttig utan att ha ansträngt sig är som en fet egotripp...
Jag har precis förvandlat 2,2 kg blandfärs, några lökar, vitlöksklyftor, krossade tomater, tomatpuré, buljong, örter & grovmalen svartpeppar till en stor kastrull köttfärssås som nu 60 minuter senare står & puttrar och gosar ihop sig på spisen.

Mmm...

Tips från min "att bli mamma coach" då man kanske inte kommer orka laga massa mat sen när den lille/lilla har kommit till världen. Det tipset tackar vi för!

Ska strax bege mig till stan för att gå & klippa mig & sen är det föräldrarutbildning i eftermiddag. Del tre av tre. Undrar vad vi ska prata om idag? Tygtuttar kanske???

Berusande...

Jag blir berusad av glädje, nostalgi och härliga minnen när jag ser dessa oändligt vackra rapsfält som står i sin fulla prakt. Doften borrar sig in i varenda cell och påminner mig om barndomens glädje då jag sprang med utsträckta armar och lät rapsen kittla mig leendes, när jag tog blommorna och målade indianmålning i ansiktet & när jag njöt av utsikten från hästryggen där man kunde se dem sträcka sig flera kilometer bort.

Det är så lätt att ta för givet, det finns där mitt framför oss år efter år. Oavsett om det är regn eller sol, storm eller dimma så ligger dem där i alla sin prakt och gör naturen till ett inferno av skönhet. Stora gula hav av blommor i en skarp kontrast till allt det gröna runt omkring. Det är så vacker att det gör ont.
Jag ser dem. Jag tittar på dem. Jag njuter av dem.
Underbart är kort som Povel Ramel sjunger & ja så är det verkligen. Snart har de blommat klart & sen får man vänta ett helt år till de kommer tillbaka. Det är värt varenda sekund av väntan.

 Ja, de är verkligen så vackra så det gör ont. De är berusande. Rapsfälten. Jag älskar dem!

Bild från Google

På bio i Tomelilla

Tomelilla??
Ja jo jag vet, något udda men vi hade fribiljetter & det var där vi förgyllde vår lördag kväll.
Charmen & fördelarna med att gå på bio i Tomelilla är dock många.

1. Lätt att få parkering och gratis dessutom. Lycka till med det i Malmö...
2. Överhörd dialog:
 - Rajnar di?
 - Ja de duggar litta.
3. Andreas står och ska lösa biljetterna & är den enda personen där. Det kommer in två tjejer och suckar  -   - Åh nä, det är kö!
4. Det är totalt 10 personer i en salong för säkert 60
5. Inga ungdomar som snackar, kastar popcorn, pratar i mobiltelefon och störar sig.
6. De har VIP säten i salongen vilka vi hade valt. Vi snackar fåtöljer där man kunde justera ryggen och fälla ut benstöd & grejer. Vi snackar LYX på högsta nivå.

Så ja, jag kan faktiskt rekommendera att åka till Tomelilla för att se bio. Om inte annat så för att uppleva något helt annorlunda, som en värld man inte trodde fanns men det gör den. I Tomelilla!

Men nu är det en ny dag & jag ska jag sortera den här:

*suck* Detta är min akilleshäl ska ni veta. Att sortera in kläder i garderoben.
Går egentligen helt stick i stäv med min personlighet som älskar ordning & reda och jag är verkligen allergisk mot klädhögar men lyckas om och om igen bygga dessa små konstverk.
Varje gång högen är insorterad så håller jag det i ca en vecka med att fint och som jag vill hänger in kläder efterhand man använder dem eller att de är tvättade. Sen ser det ut så här igen...WHY????

Nä så nu blir det ett kläd-ryck och sen blir det körsång för resten av dagen!

Adios amigos!

En vecka av tacksamhet...

ja då var man ledig då..
Har jobbat min sista dag (ons) Haft "vi ses om ett år" fika med kollegorna med tårarna rinnande från mina kinder & lämnade kontoret med världens vackraste bukett

& fina presenter till mig & bebisen (igår)
I dag har jag suttit i princip hela dagen & ringt runt bland tv, bredband och telefonoperatörer för att se vad de kan & vill erbjuda mig.  Ingen vila här inte fast egentligen - hur ansträngande är det att sitta & ringa runt? Mjae, nog för att jag är trött i ryggen men jag har i alla fall inte städat och hållit på.
Så nu är min sammanställning över all information sammanställd på Excel, jag äääälskar excel & längtar efter att mannen ska komma hem så jag får visa det och höra "så dutti du har varit i dag min fina fina fru" eller något i den stilen. Jag suktar efter uppmärksamhet, bekräftelse, se mig, hör mig, jag jag jag nu när jag suttit ensam en hel dag utan sällskap. Booooring!

Hade en fantastisk födelsedag i tisdags. Blev väckt av Andreas som sjöng & bjöd på frukost på sängen. Blev sen uppvaktad på jobbet med jättefin tårta

 & sen överraskade mig Andreas genom att komma upp på kontoret med tre oerhört vackra rosor.
Han är verkligen den bästa mannen för mig, inte för att jag tvivlade innan men han bara bevisar det om och om igen...

Ja det har varit en fantastisk vecka & jag är fylld av glädje men framför allt tacksamhet.
Jag har verkligen så mycket att vara tacksam över. Hälsa, vänner, Andreas, bebisen, uppvaktning, avtackning...ja det är en salig blandning. Men nu är det fredag vilket innebär att jag kommer få ligga och mysa med min man i vår stora mysiga säng i morgonbitti. Ingen väckarklocka, inga tider att passa och än så länge ingen bebis att ta hand om så det ska jag njuta av lite extra.

Mys mys mys!!!

Graviditets status

Jag är nu i 36+5 dvs på onsdag så är det tre veckor kvar till beräknad förlossning.
T R E veckor...he he. Trodde jag skulle känna mig mer beredd vid detta laget men nä, det kan jag knappast påstå att jag känner mig.
Har precis varit på föräldrar utbildningen och jag var tydligen den enda som har haft förvärkar. Kanske bra det så det inte blir en alltför stor chock när allt brakar loss där inne. Jag har fått antibiotika mot värkarna men är inte något "fan" av att stoppa i mig mediciner i onödan så väljer att hoppa det.
Bebisen är välkommen att komma när den önskar & behagar.
Det enda som återstår är att skriva färdigt mitt förlossningsbrev, SEN är jag fit for fight.

Vi fick titta på förlossningsfilm i dag på utbildningen. Jag vet inte om man ska skratta eller gråta. Det är verkligen med blandade känslor, ena sekunden är jag döööö fascinerad, andra halvt livrädd, sen äcklad & sen rörd.
Vi gick igenom olika alternativ av smärtlindring & någonstans inom mig kittlar en liten liten liiiiten sporre som hade tyckt det varit hur fräckt som helst att försöka klara förlossningen på enbart profylaxandning. Det låter helt sjukt att jag ens tänker tanken. Jag som sjåpar & har mig bara jag ska ta blodprov i fingret. Det har jag förvisso lärt mig att ta själv nu för tiden men det kan man ju knappast jämför med att föda barn. Det är ju som att jämför äpplen &...köttfärssoppa. Det går ju inte...

Separations ångesten har lagt sig något men den kommer och går.
Har lärt mig att slappna av & inte göra någonting. Att jag nu ska damma huset & fixa lite är bara för att vi ska ha lite gäster i morgon...
Mår annars fortfarande oförskämt bra & kan - otroligt nog - fortfarande sova på rygg. Det lär vara mer eller mindre omöjligt säger många, speciellt när man är så långt gången som jag är. Så klarar jag det så kanske jag kan klara förlossningen på enbart profylax andning...

Eller vad tror ni?

Söndagslunk

Ja ännu en härlig dag i solens tecken. Andreas huserar mest ute i trädgården, plockar maskrosor, vertikalskär gräsmattan, bygger trappsteg & håller på. Jag...ehhh...jo jag e....gör mest ingenting.
Vattnar lite blommor, kokar lita nappar, värmer lite mat, läser lite bloggar, letar lite skötseltips till våra nyinköpta växter, hummar lite, sover lite. Ja det & ingenting.

I fredags kom min efterlängtade beställning av växter så äntligen. Jag har för första gången och sannerligen inte för sista shoppat växter online. Hittade via en annan blogg jag läser varje dag som ni hittar HÄR den HÄR sidan där man kan shoppa växter till busbra priser. Palm Persson, vilket underbart namn dessutom. Ja så i alla fall...när jag kom hem i fredags så stod dem här och väntade på mig

Superfina om ni frågar mig!

I fredags hämtade jag även min beställda amningskudde genom en jätteduktig tjej vars blogg ni hittar HÄR. Jag valde själv tyget och sen fixade hon resten. Lätt som en plätt & resultatet blev så här...

Ja och som om det inte var färdigshoppat så åkte vi i väg och utökade vårt Sonos system men en högtalarenhet som  nu står i köket. Eftersom den är mobil (läs: flyttbar) så kan vi flytta den till uterummet, uteplatsen, poolen och vart vi nu önskar och behagar ha den. I lööööve Sonos. Nu kan jag och bebisen ligga vid poolen i sommar & lyssna på musik. Jag kan redan se det framför mig :-)

Nu är det dags för en promenad i solen innan det blir jordgubbar som belöning för dagens slit....???

Tempo per la pizza

Det var evigheter sedan sist men i kväll det hemlagad pizza.

Åååhhhhh så gott det är!!!

Den blir med räkor, skinka, salami & pesto & så med färsk basilika på toppen.
Till detta ska jag avnjuta ett glas...äuhm...mjölk. Jag tänker vin men det blir mjölk. Med lite fantasi kan jag låtsas, det är jag ganska bra på!

I morgon blir det fotodag...då ska vi fotografera min gravidmage & jag ska visa alla fina, praktiska & fräcka grejer vi köpt idag. Det har varit en riktig shopping dag i dag så jag längtar efter att få visa er.
Går omkring här hemma och myser med allt. Det är kärlek på alla håll & kanter i dag, glad, lycklig men mest hungrig så nu är det pizza time!

Ciao!

Så var det dags igen...

Vi hade tur i fjol, då kom det nästan ingen. Året dessförinnan var horribel.
Då var de överallt, hela tiden. Stora, små, snabba, långsamma, hoppandes, feta, taniga och bara allmänt räääääääliga. Ja, jag pratar om spindlar.
Jag har sett någon enstaka spindel de senaste veckorna som jag klämt livet ur för jag tillhör sannerligen inte skaran som bara flyttar dem levandes utomhus - de kommer ju in igen..daah ahhh....
Men så kom gårdagen. Andreas höll på att sätta huvudet i taket när han möttes av en GIGANTISK spindel mitt på köksgolvet & sen poppade det upp 3 till inom loppet av en timme ungefär.
Den ena spindeln visade sig ha någon typ av terminator instinkt för efter att den hade blivit drämd av en flugsmällare & låg, vad vi trodde, helt död på golvet så hade den förflyttat sig en meter efter en halvtimme. Man kunde riktigt se hur den kämpade med 3 stackars ben, flåsandes, stånkades, hasandes och försökte undkomma det oundvikliga. Ahhh nää sa vi och drämde till den en gång till, SEN var den död.

Jag har ingen empati med spindlar. Jag är både hjärtlös och själslös, taskig & grym.
Det är bergis bra att de finns & är ett tecken på att vi inte har mögel i huset men det vet vi redan så vi behöver dem inte...stick, försvinn, schas...
4 spindlar under loppet av en timme är INTE en bra signal. Det ger mig kalla rysningar & förbereder mig på att de kan finnas överallt. I förfjol var de verkligen överallt. Om det bara hade varit "normala" spindlar som suttit i taket hade allt varit frid & fröjd men nä. Våra spindlar gillar att gömma sig mellan breven i posthögen och krypa upp på händerna när vi ska gå igenom den, eller att hoppa ner på oss när vi öppnar dörrar. Vissa är tom så stora att man kan höra deras tapp tapp tapp när de springer över golvet.

De Svedalesiska spindlarna har en bokstavskombination - det är jag säker på!

Kom igen katten - det svänger ju!!!

Phu...är helt andfådd för nu har det hänt igen. Jag har hittat en sån där låt som bara sätter sig i hjärtat direkt, som man vet man kommer spela 48000 gånger tills man vill lyssna på den 48000 gånger till & sen älskar man låten likförbannat till mannens förtret. Hi hi...
Den här låten är ju grym, speciellt om man gillar Country som jag. Den har en ganska oklassisk countrymelodi, störtskönt komp, ljuvligt gitarrsound & så har de slängt in säckpipa mitt i allt i hopa. Hur fräckt är inte det?
Det som freaky, annorlunda, oväntat, överraskande, udda kan man nästan skriva under på att jag gillar såvida det inte är inom synth/metal/goth andan. Det överlåter jag till andra men resten - just bring it on :-)
Denna låten svänger så jag blir anfådd fastän jag bara sitter ner, tänk er då om jag kommer på benen...
Jo ho - då blir det partaj för bebisen som heter duga så med risk för att få sammandragningen väljer jag att bli andfådd sittandes. Det får duga så länge så har jag en bra låt som ger mig massa go energi sen när jag är så där trött som en bebismamma bara kan bli & som jag & bebisen kan dansa till i timmar!

Ja här e den...lyssna på egen risk :-)

I en soldränkt trädgård...

Vaknade upp till ännu en dag med strålande sol.
Intog frukosten på uteplatsen med kisande ögon, hembakat bröd och ett stort glas juice.
Efter en kort sväng för att hälsa på mor är jag nu hemma igen till en soldrypande trädgård där jag låtit solskyddskrämen jobba för första gången i år medan mannen med granskande blick snokar reda på överväxta ligustergrenar som han klipper till för att vi ska ha världens finaste ligusterhäck. Något ska man ju ha att sträva mot…

Nu är allt klart till bebisens ankomst, lite märklig känsla att köpa blöjor för första gången måste jag erkänna, precis som att ha bilbarnstolen hemma. Vi har tränat om & om igen på hur den ska sättas fast och tas loss, vilket håll ska man ta in den på i bilen för att det ska smidigast osv. Att övning ger färdighet är klart för nu kommer bebisen i alla fall inte ramla ur bilbarnstolen som den hade gjort om den legat i de första vändorna. Gud som vi skrattade där ute i garaget, tur att ingen såg oss :-)

Ja det har varit en härlig långhelg fylld med skratt, grillat, kubb med vänner, gravid massage, florerat bland växter och krukor, plantering, trädgårdsarbete och sol. Jag kan i skrivande stund inte önska mig mer!

Nu håller jag tummarna så hårt att de snart blir blåa att det här fina vädret ska hålla i sig...vem blir inte lycklig av detta??

Med ett leende på läpparna

Det är valborg och klockan har precis slagit tolv, gästerna sitter fortfarande en trappa ner men jag inser mina begränsningar. Det är en dag i morgon också minsann.

Så lyxigt det är att vara långledig, jag tog ledigt från jobbet i dag så det blir totalt 4 lediga dagar.
Vi har fått gjort massor av saker och ingenting på samma gång.

I dag startade dagen med gravid massage. Kan inte ens försöka beskriva hur mycket jag rekommenderar det till alla gravida. För mig som är en älskar att ligga på magen person så var jag halvt lyrisk över det faktum över att jag kunde ligga med magen ner (de har ju hål för magen) och detta samtidigt som jag fick massage i nacken, ryggen, sätet, ben, armar, händer och avslutade med snuskigt skön hårbottensmassage, ni vet en sådan där som ger kalla rysningar ner i ländryggen, mamma mia, säger jag bara. HU så skönt!

Sen for vi till Vellingeblomman och röjde loss bland blommor, krukor och rosgödning.
Ni får via resultatet i morgon för jag har inte laddat upp bilderna än.
Sen kom några vänner över och vi har spelat kubb och grillat...Mmmm....
Himlans trevligt om jag får lov att säga det själv.

Ja och vädret...det ska vi inte förglömma...det har ju varit tokigt bra i dag.
Strålande solsken, tror minsann jag fick lite färg på näsan.

Nä nu går den här Rudolf med röda mulen och lägger sig.

Med ett leende på läpparna.

God Natt & Sov Gott

Slutshopping

Ja då är det dags att avrunda shoppingen inför bebisens ankomst.
Känner mer och mer hur orken tryter och kroppen signalerar med ömmande rygg, spänd mage och allmän otymplighet. Bebisen far runt i sitt gamla vanliga "Här mamma, häääär e jag, wohoooo va kul det är att stretcha sig så du gnyr, hihi..."

Jodåsåatte...

Hickar gör den också - typ varje dag. Gulligt, rart & sött på alla vis men inte när jag ska sova tack!!!

Så med en aning av en känsla av att jag ser mer fram emot att få ha bebisen i mina armar än i min mage har börjat lysa igenom...men bara en aning.
Så av den anledningen är det nu dags att shoppa det sista tills den lilla rackarungen behagar komma.

Mannen är ute i trädgården och röjer, själv ska jag så smått klä mig anständigt för allmänhetens bästa och sen beger vi oss. Målet är att när kvällen kommer är allt på plats, inget saknas och vi är så redo vi överhuvudtaget kan vara.

En gång scout - allting scout!

Var redo!

Alltid redo!!!

Trädgårdsliv

Har sagt det förr men säger det igen; jag älskar att vara med trädgård.
Precis som med allting annat här i livet så har det sina för och nackdelar men det positiva överväger med hästlängder.
Trodde det skulle bli en innesittardag i dag pga vädret men det visade sig bli en perfekt eftermiddag för trädgårdsarbete. Ljummet i luften, vindstilla och sol - lovely!

Andreas har med hjälp av en vän fixat med poolen. Tagit bot vinterskyddet och nu håller den på att fyllas på med vatten så den så småningom kan bli badbar.

Jag har faktiskt oxå varit nyttig. Jag har beskurit vår rosenbuske till oigenkännlighet. Andy tror inte det är en rosenbuske längre, jag VET att det är en rosenbuske, man kan bara inte riktigt se det...ÄN!

Jag har grävt ner ett plaströr i gräsmattan där vi ska ha vår julgran så slipper vi gräva nytt hål varje år - fiffigt va?! Jaaaa!! Locket kommer vara lite längre ner och sen kommer gräset växa över så man inte ser den. Annars är det ju inte speciellt snyggt...

Har vattnat mina örter...

& undrar så smått när mina liljekonvaljer ska ge sig till känna - tycker det går oroväckande långsamt det här. Det sticker bara upp 3, med lite fantasi 4, stackars gröna blad av allt det jag planterade för snart 2 månader sedan...hmm...

Ja sen är gräsmattan nyklippt & uteplatsen nyborstad & fin. Det är dagar som denna man borde kunna konservera på burk & när man har en dålig dag så gluttar man lite på locket & genast hade man mått så mycket bättre...

Nä, nu ska vi äta middag i uterummet, panerad torsk med äpple & honungs röra och kokt potatis.

Mums filibabba!

Nu är det bestämt...

Att känslolivet för en gravid går upp & ner känner säkert de flesta till men för mig kom det lite som en chock att känna så här. Jag har hamnat i något typ av separations ångest svacka.
För livet i stort, livet med Andreas, friheten att styra och välja själv, att kunna påverka, att sova, att veta hur livet är.  Jag vet vad jag har men har inte vad jag får.
Att livet förändras råder det ingen tvekan om och det är det som just nu skrämmer mig.
Redan i julas blev jag ledsen när vi klädde julgranen och jag snyftade fram likt ett otröstligt barn som tappat sin klubba i sandlådan Ja men det är sista gången bara vi två gör det här och så la jag mig på soffan medan tårarna rann och tyckte synd om mig själv en stund.
Nu är den där otröstliga känslan och sorgen jag känner mer bestående & närvarande hela tiden. Tankarna flyger och far och jag har svårt för att fånga in dem. Dem är här hela tiden och det var jag inte beredd på alls. Jag vet vad jag har men inte vad jag får. 

Det som utlöste denna våg av känslor var det faktum att det nu är bestämt när min sista arbetsdag är.
När jag tvingades att bestämma mig, ja för så var det - jag tvingades, så kände jag hur hela kroppen och själen manglades och vreds ur och en bit av mitt hjärta bara dog. När jag blev ensam så grät jag och det hjälpte knappast att jag fick ett mejl som bara stärkte kärleken till mitt jobb. Fysisk tortyr hade varit enklare att genomgå. Jo, jag älskar mitt jobb, troligtvis lite för mycket men så är det bara.

Jag avskyr avslut, farväl, vägs ände även om inget är bestående eller definitivt, det räcker med att det är ett farväl på ett eller annat sätt där man vet att det som tidigare varit inte kommer tillbaka på samma sätt och så är det verkligen i detta fallet. Inga tveksamheter, inga kansken. Det KOMMER bli annorlunda, så är det bara och det enda jag kan göra är att försöka göra det bästa av situationen, ingen idé att streta emot, ingen idé att gräma mig.

Men likväl - allt blev så definitivt när jag vet att jag nu bara har 6 arbetsdagar kvar. 

Men nu är det bestämt...

Tänk så fel man kan ha...

Vi har börjat på föräldrar kurs. Inga tygtuttar eller annat obekvämt som jag hade spunnit loss på. Hade väl slutat med att jag suttit där & låtsas pratat med den till alla andra föräldrars chock, jo då - det hade inte alls varit omöjligt. Nu är det två gånger till så jag ska inte ropa hej än kanske...he he.

Hur som.

Fick ett dokument med en hel lista på hur man kan veta ut om det är en pojke eller flicka i magen.
"WOW" tänkte jag entusiastisk och läste det med hull och hår tills jag kom till punkten att man skulle hänga sin vigselring i en tråd framför magen och ahhh nääää...det där kan ju inte stämma.

SmarteEmma hade slagit till - igen!!!

Ja såklart var ju hela listan bara bluff & båg. Det finns inget som är "typisk pojk eller flick mage"  eller "en tydlig sträng betyder att det blir en pojke" vilket då gör att mitt inlägg häromdagen lixom känns lite korkat & dåraktigt nu i efterhand men ja ja, det bjuder jag på :-)

Den som lever utan att begå dårskaper är inte så klok som han tror

 - Franqois de la Rochefoucauld, 1613-1680

Den där bilden...

Det är lustigt hur man funkagerar (japp, skriver fel med flit där jaaa)
I "normala" fall är jag inte särskilt jätte fåfäng, klart jag bryr mig om hur jag ser ut men jag är knappast extrem. Nu kan man inte klassificera graviditeten och en stundande förlossning som "i normala fall" men nu, NU slår fåfängan helt plötsligt till, med full kraft *KADABABOOM*

Tanken på den bilden...
Den allra första bilden när jag ligger där med vårt nyförlösta barn. Ingen vet hur många timmars stönande, svettandes, krystandes & flåsande som ligger bakom den bilden. Inte förrän jag är där, ler matt in i kameran, och inser att den där bilden är oåterkallelig. Då är det för sent och då ett av mina många livs-motton är "Bättre att förekomma än att förekommas"så börjar jag redan nu skissa på hur jag kan komma runt den bilden av mig själv, osminkad, rödrosig och rödmosig med ett matt leende. Jag struntar i vad andra tycker - jag vill bara kunna se mig själv i ögonen - bokstavligt talat...

Svaret är vattenfast smink!
Japp - ni läste rätt. Jag sa ju att fåfängan har slagit till med  *KADABABOOM* så sluta sitt där och himla med ögonen och tänk "Åh gud så löjlig hon e"...om ni gör det nu alltså...
Tog därför tillfället i akt att prova mitt vattenfasta smink på dagens vattengympa där vi skulle vara en del under vatten, vad bättre test kan man utsätta sitt smink för?
Var under vattnet säkert 15 gånger och det sitter som berget kan jag lova.

Så sminket ligger nu i min förlossningsväska och så återstår det att se...
Kommer jag bry mig när det väl är dags? Troligtvis inte.
Kommer jag tycka bilden på en rödmosig och osminkad Emma är hemsk att titta på? Nä jag kommer bara minnas hur (förhoppningsvis) lycklig jag var just där och då, skönhet & fåfänga kommer vara längst ner på min prioriteringslista men likväl. Likväl så känner jag inte så just nu. Just nu är sminket nerpackat och för mig känns det bra just nu. 

Ska dock försöka insupa dessa kloka ord och se om jag kan banka lite vett i skallen på mig...

Det finns inget skönhetsmedel som går upp mot lycka

 - Lady Marguerite Blessington, 1789-1849

Pojke eller flicka?

Vi har valt att inte ta reda på vad vår bebis har för kön innan vi kan se det med egna ögon.
Vad många gissar och till viss del kanske hoppas så blir det en pojke och det är kanske inte så konstigt för häng med här:
Jag har tre systrar som tillsammans har 5 barn varav 1 är kille och resten tjejer. Man kan lätt säga att i min familj är tjejer överrepresenterade.
Andreas har en syster som har två barn, båda tjejer. Även där är tjejer överrepresenterade.

Så enligt sannolikhetsläran så kanske det lutar liiiite åt att det blir en kille. Jag menar - hur länge kan det nästan bara ploppa ut tjejer i en familj?

Så här skulle jag sammanfatta läget i korta drag:

• Jag har en klassisk pojkmage enligt många dvs den sticker rakt ut och ser man mig bakifrån så kan man inte se att jag är gravid.
• Jag blev gravid precis i starten på min ägglossning och då sägs det att chansen att det blir en pojke är stor.
• Jag har en väldigt svag "sträng" från naveln och ner vilket enligt vissa talar för att det är en flicka.
• Min barnmorska gissar på att det är en kille men hon har tydligen alltid fel så då blir det en flicka.

Så ska vi se på den statistiken så står det 50/50 men så berättade Andreas att han drömde om vårt barn i natt och då var det en flicka och jag har tidigare också drömt att det var en en flicka.
Så vad betyder en dröm kan man fråga sig? Ingen aning...

Nä, det viktiga är bara att vi får ett friskt och välskapt barn.
Om det blir en pojke eller flicka spelar verkligen inte någon roll men nyfiken - det är jag så det bubblar inom mig.

En sak vet jag däremot med säkerhet. 

Det blir antingen en pojke eller  en flicka.

För nääääää...det blir ingen "hen"

 :-)

Utrensning pågår

Vi har en märklig förmåga att bygga berg av tidningar trots att vi inte prenumererar på en enda av dem. Vart kommer dem i från undrar jag? Jag begriper det inte...
Det är trädgårdstidningar, inredningstidningar, villatidningar, modetidningar, föräldrartidningar, hälsotidningar och jag har nästan inte en susning om hur de kommit över tröskeln och in i vårt hus. Det är skrämmande.

Har under en tid försökt ploga igenom en tidning varje kväll innan jag besöker John Blund men högen tar inte slut för det & nu får det vara nog.
Högen stirrar på mig & jag blänger tillbaka. Det är krig nu. Högen ska utplånas.

Jag ska gå igenom varenda en & hittar jag något intressant så drar jag kort och gott ut dem sidorna och sen ska jag sätta in dem i en inspirationspärm. En pärm. När den är full ska oxå den rensas. Det ska inte bli två pärmar. Aldrig i livet. Jag vägrar!!!

Det är dags för utrensning. 

Utrensning pågår.

På nattliga äventyr

Jag tror minsann att jag hade kunnat starta en egen tv show, den hade garanterat haft massvis med tittare som suttit klistrade och jag hade hamnat på sådana där topp listor över program med mest tittare.

...Ja eller inte alls så. 

Men. Jag hade gärna velat se mig själv utifrån någon gång för jag tror jag hade skrattat byxorna av mig.

Den där showen alltså. Startar någonstans runt ett, två tiden på natten. 

Känslan som sprider sig i kroppen är ett "Oh ooo" Ni vet ett sånt där när man anar ugglor i mossen eller inser att man gjort bort sig. Ett sånt "Oh ooo" är det.

Jag försöker vända mig om vilket i sig är en egen show och när det är gjort ska jag försöka ta mig upp ur sängen. Igen - en egen show.

I normala fall dvs inte så sablarns trött hela tiden och inte med så akuta behov hade jag satt mig på sängkanten, gnott liv i ögonen och låtit någon typ av medvetande komma till liv.

Men nu...så snart jag står på benen är jag som en nyfödd kalv. Det är vingligt och helt utom någon som helst kontroll - detta samtidigt som jag bara har ett mål, toaletten. Vägen dit h a d e kunnat vara rakare. Och snyggare. Och gått snabbare.

Ni vet hur dumma folk ser ut när man sätter ögonbindel på dem och så ska de försöka fånga folk.

Ha det som utgångspunkt. Det & den nyfödda kalven. 

Tänk er sedan en gravid kvinna med en ordentlig kula på magen, håret på alla håll & kanter, är så kissig att hon inte kan gå ordentligt plus att hon redan går konstigt för att hon är just är gravid. Ögonen är som hos en nyfödd kattunge, att sätta på sig glasögon för att se ordentligt finns inte på världskartan utan här gäller det att försöka undvika en mindre katastrof. En strimma av minnesbild av vart toaletten ligger finns och sen vevas det för glatta livet med armarna för att inte gå in i väggar & dörrar tills målet är nått. 

Där dras det en lättnadens suck och faran är över. 

Det är jag det, varje natt och i natt blev det faktiskt två shower, det ni!!

Ja tänkte bara berätta om ni undrar vad jag pysslar med om nätterna...för det gör ni ju säkert...

Början på slutet

6 veckor kvar. Ja eller det vet jag ju inte men det är då jag är beräknad att föda efter konstens alla regler.
En del påstår sig vara stora som hus vid detta laget och förklarar att de känner sig som en smällfet elefant men jag upplever inget av det.
Har tidigare omnämnt mig som en fet flodhäst men det var när det kommer till vattengympan. Nu håller jag med alla som säger att de känner sig smidiga i vatten, tror bara att jag inte var tillräckligt stor om magen för att uppleva det då jag uttalade mig så.

Den stora skillnaden nu är att jag lägger mest fokus på den kommande förlossningen – verkligen. På vattengympa för gravida som jag går på en gång i veckan utöver min ”vanliga” vattengympa – jo då här gäller det att hålla i gång – så tränar vi profylaxandning och sist kom vi hela vägen till krystvärkarna och det är liksom då det slog mig att vi hade inte stått där i en ring och sett allmänt korkade ut när man inför andra ska låtsasleka en krystvärk lixom om det inte vore för att vi faktiskt inom ganska kort kommer b e h ö v a det.

Jag kan fundera, grubbla och försöka föreställa mig spektaklet när jag ligger/står/sitter/kvider/gastar eller varför inte sjunger ut mitt barn bäst jag vill, det blir ändå som det blir. Förstår ni hur jag tänker?
Ja det är klart att jag ska vara positiv, ha en massa glada målbilder för mig men jag vet ju inte hur min förlossning kommer att bli.
Därför försöker jag att tänka att jag ska göra det bästa av varje given situation som uppstår och så snackar jag en del med bebisen så vi lixom förstå att vi kommer göra så gott vi kan båda två och underlätta för varandra så mycket vi bara kan.  Har alltid sagt att kommunikation är A & O i alla relationer och här börjas det i tid minsann, det finns inte en minut att spilla.

6 veckor kvar alltså – tror man kan kalla det början på slutet minsann!

Med rätt att vila

Märker att tröttheten tar ut sin rätt. Som i går när vi var bortbjudna men jag fick lägga mig på värdparets säng och sova när klockan var tio. Det är bättre det är att de ska tro jag tycker dem är stört tråkiga eftersom jag gäspade var tredje minut. Har lovat mig själv, mannen & min BM att lyssna på min kropp och så fick det bli. Underbart att ha en ordentlig anledning...


Efter en runda på IKEA i dag där diverse bebisinköp blev gjorda slog jag mig ner på vår uteplats, invirad i sköna filtar och jäste i solen (läs sov)


I kväll grillas det för första gången *yummy* så nu ska jag fixa lite sallad och duka.
Sen väntar soffan och tidigt sänggående...

En händig tös...

Håller på att fixa ordning rummet till bebisen så smått. Har en gammal lampa som hade passat fint men den saknade strömbrytare så då bad Andreas mig att fixa det, bara så där...& det gjorde jag, bara så där...

...TADAAA!!!

Älskar att vara händig, träning ger färdighet minsann!

Dagar som denna...

Kom hem i dag och möttes av den här underbara buketten!!

Jag har verkligen funnit en alldeles underbar & fantastisk man jag...det här var precis vad jag behövde i dag. Blev så glad att jag grät glädjetårar till skillnad från de andra jag fällt i dag. Japp - det är en sådan dag i dag...

I dag har vi varit på vattengympa bebisen & jag. Det behövde jag oxå. Skratta lite, hoppa lite & bara njuta.

Har haft fina påskdagar med nära och kära.

Fått dansa med far, tittat på konst, ätit världens godaste lammstek & smaskat godis såklart.

Vad är en påsk utan godis?

Nä precis - ingen påsk utan påskgodis.

Men nu är vardagen tillbaka & vips är det snart bara 7 veckor kvar.

Längtar...tittar på min vackra bukett, tittar på Andreas & känner hur barnet lever loppan där inne. Vi kommer bli en fin familj vi tre. Jättefin!

Vår alldeles egna påskhare!

Jag älskar påsken & vet ni - vi har en alldeles egen påskhare i vår trädgård!

Vad ska man med en massa påskris, fjädrar & påskliljor till när man har en sådan?

 Är han inte söt så säg?!

GLAD PÅSK PÅ ER ALLA!!!

Kramp i skinkan

Nä sammandragningarna släppte inte helt till vattengympan i går tyvärr men det blev värre...
Någonstans mitt under passet så får jag kramp i min högra skinka & NÄ, jag skämtar inte.

I  S K I N K A N...

Ordentlig kramp och det gjorde så himla ont. När ledaren frågade vad som hände pep jag: "Kramp i gumpen"
Lät ju inte så bra kan jag säga men när hela skinkan krampar är det inte så att man överväger vilka ord man ska välja. Det blev en något konstig stämning efter det, det hade varit förlösande om någon börjat asgarva men kanske inte kan förvänta mig det efter att vi träffats två gånger...

Kunde inte riktigt vara med på passet efter det men stod kvar i vattnet och stretchade och försökte göra små övningar för mig själv. Kändes ju dö dumt.
När det sen var dags för avslappning så har man en flytkudde runt nacken och en flytpinne under knävecken & bara glider runt i vattnet till lugn musik men när jag skulle få benen över flytpinnen så får jag bannemig kramp i min västra vad.
Jag hann med nöd & näppe ställa mig & stretcha innan den slog knut på sig själv. *piiiip* tur det för annars hade de väl fått träna på livräddningsövningar istället de stackars gravid kvinnorna.

Resten av passen kunde jag tyvärr inte slappna av alls & mina ben kändes lite bortdomnade & ömma.
På med benvärmare, varma strumpor & mina supervarma vinter inneskor så fort jag kom hem & benvärmarna och strumporna fick följa med mig & sova. Jag är verkligen o sugen på att inte kunna gå på 4 dagar igen bara för att jag får kramp.

Nu får det vara nog med sådant trams...

Jag & mina sammandragningar

Förra veckan igen var ingen rolig vecka att vara gravid för jag hade jätte-mycket sammandragningar, fick prata med barnmorska, lämna prover & grejer.
Sedan dess har jag vägrat stressa på alla sätt och vis. Även om det är naturligt att ha sammandragningar så tyckte jag själv att det lite ”konstigt” att ha så pass mycket sammandragningar och jag kunde konstatera att det faktiskt var stressrelaterat.

Sedan min barnmorska krasst & ärligt konstaterade att jag skulle få bli sjukskriven eller sätta i gång förlossningen i förtid om jag fortsätter stressa vilket vi iiiiiiinte vill så gör allt i princip långsammare om det så bara handlar om att gå till skrivaren och hämta papper.

Men så kom för en timme sedan. Jag hade planerat att gå från kontoret då för att i lugn och ro göra två ärenden innan jag skulle åka hem för att åka iväg till vattengympan.
Självklart är det en massa saker som händer precis när man är på väg att packa ihop och min reptilhjärna slår in. Den delen av min hjärna som glömmer bort att jag är gravid i v 31 och som INTE ska stressa. Gör tre saker samtidigt, går fort, svarar i telefon samtidigt som jag drar på mig jackan och susar i väg. Väl ute på gatan börjar jag gå mot bussen vilket var åt fel håll så då skyndar jag mig åt rätt håll och så kom dem - sammandragningarna. 


S o m e t t b r e v p å p o s t e n b a n n e m i g.

Önskar att de försvann om jag börjar gå långsamt igen men det känns som att sätta en snöboll i rullning. Det går bara fortare och blir mer och mer. Nu sitter jag på bussen och a n d a s, djupt och lugnt och hoppas de ger med sig lite. 


Tänk så känsligt det kan vara, så skört men samtidigt så fantastiskt att det är kroppen som berättar för mig att jag ska ta det lugnt, allt för att skydda barnet. 


Älskade kropp & älskade barn...Tack för att ni finns!